Det grönvita publikloket fick inleda Allsvenskan 2015 med ett tåg.
Hammarby har länge haft en tradition av att marschera rätt genom Södermalm på hemmapremiären, från Medborgarplatsen till Gullmarsplan. Förut till Söderstadion och nu till den arena som de flesta hammarbyare vill kalla Nya Söderstadion. Marschen har ägt rum i ett tiotal år och på sistone mer än någonsin för att markera sitt revir från inkräktare.
Hammarby pikas ofta av sina antagonister för att vara ett lag med många bondesupportrar från utomsocknes. Detta märks till viss del på stora matcher såsom hemmapremiären. Även om ryktena om att ”alla” leksandsupportrar håller på Bajen är klart överdrivna så är det ingen rök utan eld. En del av de 30 000 kommer från olika delar av landet och det syntes på marschen.
Stämningen i marschen var god och jag tror att det slogs rekord i pyroanvändning. Från marschstart var man, i alla fall lite längre fram i tåget, täckt i pyrorök från första minut och någon halvtimme framåt. Många sjöng under mer eller mindre hela marschen, men nu såklart mer för att det är kul och man gillar att sjunga än att tagga spelarna som är på planen, därav inte alls samma tryck som fansen kan få till inne på arenan.
Innan marschen hade diskussionen om så kallade bangers, det vill säga en slags smällare som smäller extremt högt, gått varm i Bajenland. Den informella informationskanalen Bajenland hade, precis som tidigare år, gått ut och avrått folk från att ta med sig bangers i marschen av hänsyn till barn, hundar och pensionärer. Vad blev då utfallet av uppmaningarna? Enligt min empiriska spontanstudie slogs det rekord även i bangersanvändning. Hammarbyare gillar inte att bli tillsagda vad de ska göra eller inte göra och för många fans är bangers en stämningshöjare. Min personliga åsikt är att bangers är häftiga och dynamiska, men att de inte borde användas om man inte kan garantera att ingen skadas av smällarna. Detta är väldigt svårt att garantera, både i marscher och på matcher. Var man än kastar smällaren kan det finnas någon i närheten som blir hörselskadad, jag har själv fått tinnitus efter cupmatchen mot Malmö förra året. Men som sagt – de adderar en ytterligare dimension i folkmängden och jag har fått uppfattningen att de allra flesta gillar när det smäller.
Väl inne på arenen kom sången igång lite smått under uppvärmningen men satte fart på allvar med den klassiska inmarschlåten ”Just idag är jag stark”. Under de första 20 minuterna var trycket riktigt bra och ljudkulissen mäktig, men allt eftersom tog den tidiga starten på dagen och marschen ut sin rätt på stämbanden. Jag ger ändå fansens ljudkuliss klart godkänt matchen igenom.
Hammarbys fans är något uppdelade i två läger, två skolor, där läktarkulturen är vattendelaren. Den ena skolan är ultraskulturen och den andra är ”old-school-kulturen”, som jag väljer att kalla den. Vad jag vet så startade ultraskulturen i Hammarby 1993 i samband med Hammarbys Ultras grundande, en grupp som ännu idag är stark på Hammarbys läktare och som står för de flesta tifon. Old school-kulturen har sina käpphästar i en läktarkultur med mycket humor, anarki på läktaren och spontanitet medan ultraskulturen bryr sig mer om det visuella, ljudkulissen och en betydligt större seriositet på läktaren. Att kombinera dessa två kulturer har gått bra i många år på Söderstadion, men i och med flytten till Nya Söderstadion har uppdelningen personifierats i två olika läktare: en kortsideklack och en långsideklack. På Söderstadion var klacken placerad längs långsidan och enligt old school-förespråkarna är det en viktig del av Hammarbys arv, som den första klacken i Sverige, att fortsätta stå på långsidan. Man menar bland annat att på Hammarbys arena borde klacken vara i mitten på arenan då klacken är det centrala i Hammaby Idrottsförening. Kortsideförespråkarna å sin sida menar att en klack helt enkelt ska vara placerad på kortsidan, för det är så det är i resten av världen. En klack gör sig bäst bakom målet på kortsidan. Så vitt jag har förstått är man även något trött på att stå runt folk som vill stå i klacken utan att sjunga utan bara njuta av stämningen, och då vill man skilja sig från mängden genom att ställa sig på kortsidan. Hammarby Ultras stod på långsidan de två första matcherna på den nya arenan, men anslöt sig sedan till de två andra ultrasgrupperna Ultra Boys och Söder Bröder på kortsidan där de tre grupperna står än idag. På långsidan är dock kapaciteten betydligt större och låter därav betydligt högre när de väl tar i. Långsidan är mån om att leva sig in i matchen, för dem kan det vara lite tystare under vissa tråkiga perioder av matchen, och när Hammarby spelar riktigt bra och trycker på för ett mål är man ordentligt på tårna. Många drömmer sig även tillbaka till tiden då man kom på ramsor om vad som hände i matchen under matchen. Kortsidan förespråkar mer en läktare som likt en högtalare ger spelarna stöd konstant under 90 minuter.
Anmärkningsvärt hos Hammarby är de få flaggor på läktaren som inte kommer från etablerade grupper. Om man kollar på de flaggor som används under matchen kommer nästan alla från Hammarby Ultas, Ultra Boys, Söder Bröder, E1 Ultras och Bajen Fans Flaggrupp. Väldigt få ”privatpersoner” tar med sina egna hemgjorda flaggor och skapar en mångsidig läktare.
När det stod klart för publiken att Hammarby skulle vinna sin första allsvenska match sedan 2009 drogs ”alla rensar fisk i Göteborg” igång. Inte för att det är den bästa ramsan sett till text, men det är en fantastiskt skön melodi att sjunga de sista exstasfyllda minuterna av en match när ens lag går mot seger. Delar av publiken bytte ut delar av texten i ramsan till något betydligt mer obscent, troligtvis för att skämta lite spontant men när alltför många tänkte samma tanke samtidigt tog den obscena ramsan över läktaren.
Det var en härlig dag för de grönvita som hade väntat så länge på just denna dag, extra skönt att även få vinna matchen och känna att man inte kommer bli någon slagpåse för de etablerade allsvenska lagen.
På måndag är det derby, då hade jag tänkt jämföra Hammarbys och Djurgårdens kulturer.
Arena: ++
Främst en multiarena men helt okej för fotboll. Plastig, konstiga väggar över läktarna. Inomhus och plastgräs drar ner betyget avsevärt.
Stämning: +++
Som vanligt på hemmapremiärer övertaggade människor blandade med alltför mycket fylla, men efter fem år i andradivisonen kunde fansen inte vara annat än glada.
Tifo/det visuella: +++
Personligen är jag inget stort fan av overhead-flaggor då de dödar dynamiken på läktaren och man inte involverar flera delar av publiken, men detta OH-tifo var snyggare än vanligt och de tre klassiska gröna ränderna på sidorna drar upp betyget.
Ljudkuliss: ++++
Humor/hån: ++
”Alla rensar fisk” drar upp betyget något och även ramsor som ”Lee Baxter”.
Alla foton är tagna från https://www.facebook.com/HammarbyFoto?fref=ts